Våren 2005 befann jag mig åter i Thailand. Denna gång så var jag så otroligt spänd på att se vad som skulle hända när vi kom ut i regnskogen. Med på denna resa var Stig Dalström som är en av de mest kända orkidékonstnärerna och orkidéletarna i världen, samt Anders Lindström som har bott i Thailand över 15 år. Anders hade jag endast träffat i min affär i Stockholm tidigare. Bekantskapen med Stig har dock varit i många år men vi hade inte kamperat tillsammans i regnskogen så jag var full av förväntan.
Jag anlände till Bangkok tidigt på morgonen och när jag gick ur planet så slog den tropiska värmen emot mig direkt. Det är alltid som en chock men lika underbart att äntligen få känna värmen igen. Anders mötte mig på flygplatsen och med hans kontakter så var det bara att traska på genom några dörrar så var vi ute. Säkerhetskontrollen såg jag inte till!! En bil med chaufför stod utanför och väntade på oss, eller rättare sagt chauffören låg och sov!
Jippie, vi åkte direkt till den stora växtmarknaden och bättre start på en resa kan man väl inte få. Jag hade sett många bilder därifrån och även hört en hel del vänner berätta hur det var men det överträffades. Vilket utbud! Det jobbiga var naturligtvis att jag även kände att övriga växter förutom orkidéer också var till dragande. Sedan åkte vi till orkidélabbet i Bangkok för att lämna in några frökapslar som efter ett antal månader är små plantor i vår odling. Mycket spännande, den första som jag blev presenterad för var Dr. Utai. Denna man är en av de största i orkidénäringen i Thailand. Jag trodde inte mina ögon när jag och Anders fick se hans privata samling. Lyckan var total och jag kände att jag redan kunde åka hem för jag var helt tillfredsställd! Sedermera så har Dr. Utai hjälpt oss oerhört mycket med att bygga vår odling hos Anders.
Efter att ha tillbringat en halv dag i Bangkok så var det åter dags att åka till flygplatsen och nu för att hämta Stig. Vi anlände sent på kvällen till Nong Nooch Tropical Garden. Anders är chef över växtsamlingarna och har arbetat över 10 år i denna underbara park/botaniska trädgård.
Efter några dagar i parken så bar det av en tidig morgon mot gränsen till Laos. Varken Stig eller jag hade sett en Paphiopedilum tidigare så vi hade önskemål om detta. Efter några timmars bilåkande så var vi framme. Det var eftermiddag och det gick inte att göra en för stor och lång vandring så vi åkte bara omkring lite i närheten av byn där vi bodde. Vi hade checkat in på hotellet och priset var otroliga 50 kr. Vår chaufför kom dock undan med endast 5 kr!, Då ingick också frukost. Nu var vi äntligen på väg ut i orkidémarkerna. När skulle vi få se en Paphiopedilum eller trodde vi på att vi skulle få se någon överhuvud taget? Hm jag vet inte vad vi trodde. Men efter en liten stund sa Anders att ”nu skall vi gå en liten bit”, sträckan beror helt på vilket humör Anders är på. Denna gång var det endast en liten bit för bara efter en halv timme så såg vi några Dendrobium delacouri, ett par andra arter Dendrobier och Cymbidium. Men fanns det några Paffar?
Vrålet kom från Stig när han äntligen efter så många år i orkidémarker fick se sin första Paphiopedilum. Detta var naturligtvis en concolor. Nu hör det till saken att Stig har tillbringat i stort sett allt sitt orkidé letande i Sydamerika och där växer ju inga Paffar. Även jag hittade mängder av dessa. Märkligt nog så fick jag även se att det precis intill växte Doritis pulcherrima. De önskar absolut full sol och jag trodde nog att concolor ville ha betydligt mindre ljus än Doritisen i alla fall. Men man lär sig så länge man lever. På denna plats fanns det även fossila lämningar så jag trodde ett tag att vi befann oss i Jurassic Park!
Kunskapen över naturens mångfald som Anders besitter är imponerande. Det spelar i stort sätt ingen roll om det handlade om fåglar, reptiler eller andra djur så vet han vad det är. Nyfikenheten är maximal vilket måste ha hjälpt honom att lära sig vad det mesta heter. Vi kom sent tillbaka till vårat hotell. En skön dusch och sedan kvällsmat. Jag har alltid stor längtan till alla måltider i Thailand för maten är HELT UNDERBAR. Denna kväll så fanns det inte några ”vanliga” restauranger utan endast på torget där lokalbefolkningen satt och åt. Vi var de enda turisterna och naturligtvis så blev det en hel del stirrande. Bara roligt tyckte vi. Eftersom Anders kan flytande Thailändska också så inträffar det många härliga episoder varje dag när man får se Thailändarnas min när han börjar prata med dem.
Dagen efter gick vi en stig som var ganska jobbig. Den var 10 km lång och det var brant stigning. Det fanns en mängd vackra växter längs stigen upp till vårt mål. Under dagen så fanns det olika ”mellan läger” där kunde vi stanna och vila oss lite. Jag hade tagit med mig ganska mycket vatten tyckte jag, 4 liter. Men när dagen var slut så hade jag druckit över 7 liter vatten. Det var vilda elefanter i området också. Det såg vi exempel på när de hade ”marscherat” fram. Elefanterna var som en stor skogsmaskin som hade röjt väg. Drömmen om att se spännande djur är alltid en underbar känsla. Man är sällan rädd, utan det infinner sig ett lugn som man ej kan hitta någon annanstans. Detta gör nog att jag alltid vill resa mycket och min upptäcktslust fanns redan som liten. Under dagen hittade vi inte så mycket som jag trodde. Men i slutet av stigen så fann vi ett mycket stort antal orkidéer. Lyckan var total som vanligt. Jag kände mig som ett barn som befinner sig i en godisbutik. Stig och Anders hade stora svårigheter med att få mig med upp till toppen, så de gick bara till slut. Då insåg även jag att snart så blir det mörkt och att vi också hade samma sträcka ner till bilen. När jag kom upp till toppen så satt Anders och Stig och bara skrattde. Det fanns en bra bilväg på baksidan av berget som vi enkelt hade kunnat åka upp för. Men då hade det inte blivit så svettigt!
Under dagen träffade vi några skogsvårdare efter stigen som vi hade stannat och pratat lite med. Vi tyckte att de betedde sig lite konstigt när vi sa att vi inte skulle övernatta uppe på toppen. Varför förstod vi ej från början utan efter att ha sprungit nerför berget för att hinna ner innan mörkret så kände vi att detta kanske var lite väl häftigt. Nåväl det var roligt att få reda på att vi var de första som hade gått upp och ner utan att sova över en natt. Crazy Vikings!