Av Stig Dalström.
Att kunna odla Guckuskor (Cypripedium-arter) har varit en dröm för mig under väldigt många år. Det hela började egentligen i en svunnen ungdomstid med ett möte i dom trollska Dalaskogarna.
Jag befann mig av någon bortglömd anledning vid sjön Gensen någon mil väster om Nyhammar. Det visade sig vara kalkrika trakter och det i sin tur resulterade i en ymnig flora. Det fanns dessutom flera olika orkidéarter där hade jag hört berättats. Nu visste jag väl inte så mycket om dom legendomsusade örterna på den tiden men det ökade trots allt upptäckarlusten och blicken for hit och dit med hopp om att kanske få syn på någon blommande skönhet.
Jag visste nog hur nyckelblomstren (Dactylorhiza-arter) såg ut, men det var också allt. När jag senare under dagens lopp nästan råkade ramla över några högväxande och eleganta plantor bärandes stora gula och exotiskt formade blommor så blev jag både nyfiken och hänförd. Dom här blomstren hade jag aldrig tidigare sett annat än kanske på någon bild eller vykort. Jag anade nog vad det rörde sig om, mitt första möte med Guckuskon, men aldrig hade jag kunnat föreställa mig den förtjusande effekten dom vackra blommorna hade på mig. Man kan nog lugnt säga att jag blev både trollbunden och hopplöst förälskad vid första anblicken!
Under kommande år så ökade intresset för orkidéer i allmänhet och släktet Cypripedium i synnerhet. Men inte förrän många år senare fick jag tillfälle att försöka odla några plantor i vår egen trädgård på Gylletorget i Borlänge. Det rörde sig om Cypripedium parviflorum subsp. parviflorum, och C. parviflorum subsp. pubescens som båda liknar den svenska C. calceolus till färg och form, samt C. reginae (Drottningskon) som avviker med sina stora vita och rosa blommor. Drottningskon blommade det första året men försvann sedan spårlöst. Dom båda gulblommande arterna klarade sig bättre och verkade arta sig riktigt bra till en början.
Den storblommigare C. p. pubescens både växte och blommade så det stod härliga till och jag bestämde mig så småningom för att dela plantan och ge en delning till en bekant. Resultatet blev att delningen tog sig bra och blommade fint under ett antal år medan moderplantan ‘tvärdog’. Jag misstänker att skadorna på rötterna vid delningen var anledningen till detta då dom kapade rotändarna tillät allsköns svampar och bakterier att vandra in. Den överlevande delningen växte trots allt bra under några år tills rabatten blev allvarligt ‘störd’ och det gillade tydligen inte den finkänsliga amerikanska gästen alls, som försvann för att aldrig mera återvända.
Bättre lyckades jag med den verkligt dvärgblommande C. parviflorum subsp. parviflorum, som ju dessutom är döpt efter sin ‘småblommighet’ (läppen är inte större än en genomsnittlig tumnagel). Den har nu regelbundet kommit upp och blommat fint under de trettiotvå år som den bott i Borlänge. Av någon anledning så har jag inte gödslat varken den eller ett par andra arter som tillkommit under årens lopp, med resultatet att plantorna sett ungefär likadana ut varje år. Varför ändra något som fungerar?
Men så en dag för två år sedan tänkte jag att ‘vafaan’, nu tror jag det är dags för en skärpning här, och började strö på både extra kalk och allehanda gödning. Det fick bära eller brista! Och resultatet uteblev inte. Samtliga plantor svarade på behandlingen med bravur och producerade rejält kraftigare tillväxt och blomning den följande sommaren. Jag hade Cypripedium flavum, C. p. parviflorum, C. p. pubescens samt C. reginae i härlig blom. Dessutom ett tjugotal kraftiga och blommande skott av Epipactis palustris. Det i sin tur gav rejält blodad tand och jag införskaffade en hel drös av nya arter samt ett par hybrider från Orchidéhuset. Det blev också till att gräva om rabatterna i stor stil för att nykomlingarna skulle få plats och det är med spänning som jag ser fram emot den kommande sommaren för att se hur många plantor som kommer upp igen.
Eftersom jag bott (och bor) i Florida under många år så har jag också haft tillfälle att resa runt lite och sett hur dom amerikanska guckuskoarterna växer. Det i sin tur har naturligtvis lett till att intresset för dom här fantastiska växterna hela tiden ökat. Till sist kunde jag inte bärga mig längre utan bestämde mig för att göra något som inte kunde göras enligt somliga förståsigpåare, nämligen att odla Cypripedium i Florida. Jag hade fått för mig att det borde gå om man bara lyckades vända på växtcykeln och låta plantorna ‘översomra’ i kylskåpet. Sen skulle dom väckas upp igen framåt senhösten när temperaturen sjönk till för känsliga guckuskoarter uthärdliga temperaturer.
Genom en bekant lyckades jag få tag på plantor av Cypripedium kentuckyense samt C. p. pubescens som varit i odling under en längre tid. Min bekant använde plantor av dom här arterna i utställningssyfte och hade därför lyckats förskjuta växtcyklerna båda framåt och bakåt med resultatet att han hade blommande plantor under en ganska lång tid. Mina experiment lyckades över all förväntan och jag hade fantastiska plantor i blom under vinterns lopp som dessutom belönades med ‘Blue Ribbons’ från en utställning.
Det viktiga visade sig vara att inte skada rötterna vid omplantering, samt att förvara plantorna lätt fuktigt i kylskåpet under minst tre månader för att initiera blomanlagen. Sen var det bara att ta fram plantorna och låta den ökade temperaturen väcka dom vilande skotten som omedelbart svarade med att skjuta en otrolig fart. Tyvärr blev den karriären kortlivad på grund av flitigt resande. Jag hade därför gett plantorna till en annan bekant som jag trodde var erfaren och villig att lyssna till odlingsråd. Av någon anledning så förvandlades dock “kallt och fuktigt” till “varmt och torrt” under vilotiden och det var slutet på den sagan.
Men intresset för Guckuskor har aldrig sinat och det är med största intresse som kosan styrs mot Bhutan igen där jag och Thomas Höijer jobbar bl.a. med att utveckla den botaniska trädgården. Målet den här gången (maj 2015) är att skörda ytterligare fruktkapslar för frösådd. Det rör sig om allehanda arter som vi lyckats pollinera i orkidéhuset, men med en speciell fokus på Paphiopedilum fairrieanum (som jag kan återkomma till vid ett senare tillfälle).
Men jag vill också försöka hitta Cypripedium guttatum i naturen för fotografering. Vi har fem olika arter av detta släkte i Bhutan; C. cordigerum, C. elegans, C. guttatum, C. himalaicum samt C. tibeticum. Dom tre sistnämda finns representerade i mina föräldrars trädgård i Borlänge tack vare Orchidéhusets försorg och jag ser fram emot att välkomna dom till den svenska sommaren i juni.
Jag vill dessutom ta tillfället i akt att varmt tacka Peter Göttfert inte bara för diverse utmärkt fina Cypripediumplantor, utan framförallt för hans generösa stöd till orkidéarbetet i Bhutan!
Foton:
- Cypripedium calceolus, Långmyren, Dalarna. Foto S. Dalström
- Cypripedium calceolus, Långmyren, Dalarna. Foto S. Dalström
- Cypripedium parviflorum subsp. parviflorum, Georgia, USA. Foto S. Dalström
- Cypripedium parviflorum subsp. pubescens, Manitoba, Canada. Foto S. Dalström
- Cypripedium parviflorum subsp. pubescens, Manitoba, Canada. Foto S. Dalström
- Cypripedium kentuckyense i odling, Sarasota, Florida. Foto S. Dalström
- Cypripedium reginae, Manitoba, Canada. Foto S. Dalström
- Cypripedium reginae alba, Manitoba, Canada. Foto S. Dalström
- Cypripedium passerinum, Manitoba, Canada. Foto S. Dalström
- Cypripedium passerinum, Manitoba, Canada. Foto S. Dalström
- Cypripedium acaule, Kentucky, USA. Foto S. Dalström
- Cypripedium acaule, Manitoba, Canada. Foto S. Dalström
- Cypripedium acaule, Manitoba, Canada. Foto S. Dalström
Chelei La passet i Bhutan där flertalet Cypripedium arter växer. Foto S. Dalström - Cypripedium cordigerum, Bhutan. Foto Ngawang Gyeltshen
- Cypripedium elegans, Bhutan. Foto Nima Gyeltshen
- Cypripedium elegans, Bhutan. Foto Nima Gyeltshen
- Cypripedium himalaicum, Bhutan. Foto Nima Gyeltshen
- Cypripedium tibeticum, Bhutan. Foto Nima Gyeltshen
- Cypripedium kultur i Florida. Dags att vakna! Foto S. Dalström
- Cypripedium plantor på väg, Florida, USA. Foto S. Dalström
- Cypripedium parviflorum subsp. pubescens I Florida. Foto S. Dalström
- Cypripedium kentuckyense i Florida. Foto S. Dalström
