Masdevallia idae

Av Stig Dalström

Stig Dalström berättar om den ganska nyupptäckta arten M. idae som först visat sina röda blommor för honom på en utställning. Under mycket mindre bekväma omständigheter skulle han få se den igen.

Under den internationella orkidéutställningen i Quito, Ecuador, 2001, hade jag möjligheten att se en hel del intressanta peruanska orkidéer i blom, utställda av Manuel Arias. En av de mer iögonfallande plantorna var en Masdevallia med en hög och stolt blomstängel, bärandes en ståtlig orangeröd blomma. Jag kunde inte erinra mig att ha sett något liknande tidigare och antog att det var en ny art. För säkerhets skull tog jag en del bilder ifall jag skulle komma att illustrera den för bokverket “A Treasure of Masdevallia” senare.

Det visade sig vara ett klokt beslut eftersom Carl Luer beskrev arten som Masdevallia idae senare samma år, uppkallad efter en vän till Manuel Arias, Señora Ida Fernandez, den första presidenten för Peruanska Orkidésällskapet. Enligt Manuel skulle arten växa epifytiskt, d.v.s. uppe i träden och inte på klippor eller på marken som är fallet med flertalet andra och förmodat närbesläktade arter. Det här verkade lite skumt tyckte jag, så för säkerhets skull placerade jag plantan på en sluttande bakgrund som kunde föreställa både en gren eller en sten, när jag väl avbildade den i akvarell för Carl’s bok. Det kan aldrig vara fel att täcka ens bakre region när man är tveksam!

I December 2002 for Jan Sönnemark, från Halmstad, och jag till Peru för att deltaga i en del orkidéexkursioner tillsammans med personal från universitetet i Cusco. Ledare för gruppen var Luis Valenzuela och målet var bergen ovanför staden Quillabamba, en dagsfärd med bil norrut från Cusco.

Syftet var att inventera orkidéfloran för att kunna motivera att bevara området och skydda det från avverkning, framförallt för träkolsproduktion. Som ett resultat av orkidéinventeringen hoppades man i Cusco att kunna skapa en opinion mot meningslösa avverkningar, inte bara för att skydda växter och djur utan också för att garantera tillgång till rent och friskt vatten för innevånarna i dalen nedanför.

En trälig morgon under vistelsen i området mådde jag synnerligen uselt. Den höga höjden gjorde mig yr så snart vi började klättra uppför dom obligatoriska branta sluttningarna. Hjärtat bultade frenetiskt i bröstet i ansträngda försök att få mig att lägga mig ner och dö i leran. På grund av en ful ovana att klia mig i högra örat med ett inte alltför rent finger så har jag en vana att ge mig själv en präktig öroninflammation lite då och då, och under nattens lopp hade en rejäl sådan tagit fart. Som lök på laxen till feber, yrsel, kraftig smärta och ensidig dövhet så hade den föregående kvällens middag (”Chicken Surprise”) visat sig vara en verklig överraskning för mitt matsmältningssystem.

Allteftersom jag kröp uppför sluttningen på darrande knän insåg jag mer och mer att jag mycket snart skulle komma att bli sjuk. Frågan var i vilken ände det skulle komma först? Som en perfekt inramning av hela melodramat så började det regna.

Yr och illamående nådde jag till sist en smal stig, och kunde resa mig upp och ta ett par vacklande steg. Plötsligt hörde jag ett olycksaligt surrande och i samma ögonblick stack det till som bara tusan på vänstra örsnibben och högra handen. Jag hade klivit i ett getingbo! Små illasinnade kryp attackerade mig från alla håll. Som genom ett under fick mina ben tillbaka lite krafter och jag satte iväg längs stigen, ända fram till ett lodrätt stup som öppnade sig i en avgrund.

Jag fann mig stirrande rakt in i en jättelik trädkrona. Oroligt viftande med armarna och kippande efter luft såg jag en glimt att något rött där uppe bland grenarna. Plötsligt var getingarna borta, magen lugnade ner sig och yrseln försvann. Jag insåg att jag hade sett just de blommorna på en orkidéutställning i Quito ett år tidigare. Det var en kraftig och blommande planta av Masdevallia idae, växande epifytiskt högt uppe bland de mossiga grenarna, precis som Manuel Arias hade sagt.

Som en perfekt avrundning upphörde regnet i samma ögonblick.

  • Masdevallia idae-habitat i centrala Peru.
  • Masdevallia idae, i sin rätta miljö.
  • En ‘överraskande’ kycklingmåltid tar ut sin rätt.
  • Masdevallia idae, infångad till sist av Luis Valenzuela.
  • Masdevallia idae i sin praktfulla skrud.
  • Masdevallia idae.